Idag stod årets julfotografering på schemat. Och min bus som brukar springa så fort kameran kommer fram var helt AMAZING! Satt still, skrattade och flörtade med kameran helt utan mutor. Det värmde mammahjärtat att få någon bra bild på honom, annars är han väldigt lik sin far och inte speciellt medgörlig, knappt så man kan få en bild med muta. Tyvärr får ni inte se något först lite längre fram, tråkigt för alla släktingar om de får syn på den innan, men kan slänga upp en liten smygis på rekvisitan så får ni ett litet hum om hur det såg ut (;